Skriv ut	Tillbaka | Nästa
VARJE BARN ÄR STÖRRE ÄN ETT NOBELPRIS
	Göran Persson gift för tredje gången och Horace Engdahl talar just nu i TV med sina fruar och med oss tittare om hur lång tid det kommer att ta innan det blir 50 procent kvinnor, som kommer att få nobelpriser. Jag går in och sätter mig vid datorn för att skriva rubriken till detta stycke. Vi kvinnor har genom att avläsa våra barns reaktioner, genom att totalt kartlägga hur vi skall förhålla oss till varandra och våra män och våra närmaste och alla materiella och andliga fakta har vi lyckats få fram sju miljarder människor här på jorden -och framförallt, lyckats vara sådana mödrar att den mänskliga hjärnan har utvecklats till den funktion, som den nu har. Perssons och Engdahls diskussion baserar sig på den för tillfället gällande uppfattningen att det som görs inom sk vetenskapliga områden är viktigare än att bidraga till att ytterligare ett barn får möjlighet att utveckla sin hjärna till den maximala nivå den kan nå. Vi kvinnor har också varit och är fortfarande så dumma att vi har gått på denna allmänna uppfattning. Detta faktum länder oss inte till heder och den uppfattningen utvecklar heller inga nya nobelpristagare varken manliga eller kvinnliga! Det som händer i västvärlden just nu - och alldeles särskilt i Sverige är att vi genom att beröva barnen sin absolut nödvändiga interaktion med sin mor och med resten av de i hushållet ingående personerna ser till att vi får barn som har sämre hjärnfunktioner än de borde ha. Att de dessutom har mer stressade mödrar och mer knäckta fäder är uppenbart för de flesta utom för just Persson och hans tredje fru och Engdahl med sin fru som ännu inte har fått se vad som kommer att hända hennes söner framöver. Vi som bor i Sverige skulle må bra av att mera ingående studera vår hjärna och dra konsekvenserna av denna nyvunna kunskap: VARJE BARNFAMILJ ÄR NOBELPRISTAGARE! Mölndal den 10 december 2003 Eva Sternberg