Skriv ut	Tillbaka
	Från: Helen 45 år Är en kvinna i Stockholm , 45 år, gift för andra gången. Vi har en 5-årig pojke tillsammans. Jag har en 10-årig pojke i tidigare äktenskap. Min man har en 10-årig flicka, och en 13-årig pojke (som är f.d. fruns barn), i tidigare äktenskap. Dessuton två flickor från sitt hemland, varav den stora, 21 år, bor i Sverige. Min mans f.d. fru är avliden. Min 10-åring träffar sin pappa, men är inte välkommen och omtyckt av dennes nya fru. 13-åringen träffar inte sin pappa, men en farbror. Min man vill ta hit sin yngre flicka inom några år. Jag känner mej mycket trött, ovillig och irriterad på allt. Jobbar nästan heltid, och tar ansvar för hemmet och det mesta med barnen. Ekonomiska problem, min man har varit arbetslös och kommer ev. att bli det snart, och han har skulder efter ett företag som gick omkull. Vi bråkar mycket om barnen, om att den andra inte älskar Mitt barn, jag tjatar på min man om att han inte tar ansvar för barn och hem. Barnen har hört mycket bråk och skrik. Min man gillar inte att se min f.d. man när han kommer för att hämta. Jag tycker allt ska vara på min mans villkor, och tycker att min 10-åring är på undantag. Min man och min 10-åring har aldrig haft någon varm relation. Till saken hör att jag förlorat min mamma för två år sedan och min tre år äldre syster gick bort i cancer isomras. Vi har ingen familj till hjälp, min pappa är alkoholiserad och nedbruten av förlusterna. Jag vet varken in eller ut, funderar varje dag på att gå, och splittra familjen. Vad är bäst för barnen (speciellt för min 10-åring), splittring, att jag lever ensam och i lugn och ro med två pojkar, eller kämpa vidare i denna komplicerade och tunga situation? Min man vill inte veta av familjerådgivning.
	Svar: Bästa Helen! Tack för ebrev,som jag fick när jag var i Italien!Nu är jag hemma igen och kan svara mera utförligt. Din situation är säkert inte lätt men den är mycket vanlig i vår tid och jag kan tala om för Dig att den ser ut som en vanlig familjs situation i Sverige idag. Allt det Du beskriver: Din man vill bestämma allt,,han tycker inte om Din son från Dit tidigare äktenskap, Din gamle mans nya fru tycker inte om Ditt barn i det tidigare äktenskapet, barnen har hört mycket bråk och skrik, Din man har varit och kommer att bli arbetslös, han vill ta hit sin yngre dotter om några år, Din mamma har dött och Din syster har också dött i somras i cancer etc. är så som många familjer har det och som ger ett nästan outhärdligt tryck. Det Du frågar mig är om Du skall skiljas från Din man,som är Ditt yngsta barns far och jag svarar: Gör det inte! Det kommer bara att öka trycket ännu mer.Försök istället att leva tjugofyra timmar i taget, var så lugn Du kan och så glad Du kan och inse att så här fungerar vi människor; våra föräldrar är alkoholister och dör, vår man står inte ut med att träffa våra tidigare män, deras tidigare fruar dör och våra barn måste höra mycket bråk och skrik så länge vi tror att vi inte måste acceptera verkligheten. Sluta skrika, sluta tänka på hur det skall bli om några år-gör det bästa av de närmaste tjugofyra timmarna och ta på Dig själv ansvar för att Du skilde Dig, att Du valde just denne senaste man istället och fick barn med honom. Om Du kan lära Dig att tänka så blir allt mycket lättare!