| Skriv ut | Tillbaka |
|
Växter Äkta makar, ''Gubben och gumman'' |
|
| På sommaren 1983 fick jag en krukväxt av min granne i Dalsland, Sonja Pettersson. Hennes man Gustav, som just hade dött, hade under många odlat växten, som hon kallade ''Gubben och gumman''. Så här beskrivs växten i en handbok från början av 1900-talet: | |
|
HIPPEASTRUM STRIATUM V. FULGIDUM Ack så lätthanterliga och beskedliga mormors amaryllis var i jämförelse med de moderna hybriderna av samma familj! De tycks få allt större blommor i bländande rött, rosa, vitt, polkagrisrandigt och ur de väldiga lökarna skjuter två-tre stänglar upp med fler och fler klockor. Visst är det roligt, visst är det praktfullt, men de tar plats, särskilt sedan de långa bladen börjat utveckla sig. Jag känner mig som en bov, men i skydd av kvällens mörker händer det att jag till sist bär ner och stoppar en och annan kruka i soptunnan på gården. Förr odlades ofta i hemmen en mycket mindre typ, en riktigt rar stugblomma, kallad äkta makar eller gubben och gumman därför att blomklockorna oftast kom parvis, två per stjälk. De höll bara en vecka ungefär, men nya knoppar bildades många gånger per år. Jag har inte sett äkta makar i handeln, nej det här är en släkt- och vänskapsblomma, lätt att dela och föra vidare. Lökarna, som inte är så stora, ynglar av sig och först när krukan är riktigt full trivs amaryllisen på riktigt. Den fordrar nästan ingen skötsel alls, har ingen särskild vilotid, utan vattnas och göds litet "på en höft" och kan stå inne i rummet året om. Tack, tack! Bladen blir många med tiden, men inte alls så långa. De vissnar ner ibland före blomningen, och nya kommer raskt istället. Det verkar som om den här lökväxten kunde bli hur gammal som helst. Den härstammar från Sydamerika liksom de stora släktingarna och skall ha införts till Europa redan 1810. Färgen är ljust, klart röd med dragning åt orange. "Den glöd, varmed de pryda ett boningsrum kunna vi svårligen ernå med enklare medel och mindre besvär" skrev C A M Lindman 1913. Nåja, grannare lökar finns förstås i dag, men ''svårligen'' mer lättskötta, på den punkten är vi helt överens. Jag har under årens lopp fått fram mängder med blommor som gett frön. För att få fröna att gro får man först lägga dem i frysen i två år, därefter i kylen i åtta veckor i vatten, sedan sådd i kruka. Det tar ungefär fem år för fröet att bli en blommande växt. Par som gått i rådgivning hos mig och som vill fortsätta att leva tillsammans får en kruka med ''Gubben och gumman'' av mig om jag har. |
|
|
|